Kategoriarkiv: Nattord

Oavslutat

Allt detta oavslutade. Påbörjat, men inte avslutat. För att något saknades. Tid, ork, lust, rätt ord. Motivation. Det väntar. Bidar sin tid. En liten hög av ”ska, någon dag” i medvetandet. Det försvinner inte, utan ligger kvar. Någon dag, någon gång, när jag kan frammana stämningen ur det oavslutade och ta den till nuet.

Ofärdigt. Oavslutat. Utkastat men inte fångat.
Orden väntar. På tid. På mig. På att bli fångade. På att dörren ska öppnas. Snart.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Nattord

Ett lager nagellack, en meditation

Jag målar naglarna och mediterar. Ett lager, en meditation. Nästa lager, lite yoga. I bakgrunden rapporter från NASA om hur det går för Cygnus på väg till ISS. Och vinden. Dånande. vinande. brusande.
Det är inte tyst. Det har inte varit tyst sedan någon halvtimme i fredags natt, före Helga. Jag blir galen. Mina sinnen behöver vila.

Jag vänder mig bort från världen. Bort från sociala medier, från nyheter, från distraktioner. Jag önskar att jag kunde säga att jag ger mig kvalitetstid med mig, men det får jag inte riktigt. Inte än. Men jag måste stänga ute för att kunna blicka inåt. Genom att blicka inåt ser jag även världen utanför klarare. Med renare blick och klarare sinnen. Nu är allt suddigt och skevt. Som genom rutor piskade av saltvatten och grus.

Ett lager. En stunds stillhet. Släckta lampor och tända ljus. Och vinden som vill blåsa bort huset.

Lämna en kommentar

Under Livet, Nattord

Och när du har gett orden du hade till andra kommer du att märka att du inte har några kvar till dig själv. Ordlös. Så vem säger nu det du behöver höra? Vem ger dig ord?

Ingen. Det fungerar inte så. Och vem lyssnar på orden du har att säga för egen del, de som inte är direkt till dem? Där är intresset inte längre så stort.

Tystnad. Trötta sinnen och tappad röst. I väntan på lust, på ord.

1 kommentar

Under Nattord

Strö stjärnor över min natt. Som dimljus och lanternor, en fyr som tryggt lyser väg över stormiga hav till en lugn hamn.

Hoppets låga. Det goda. Något att tro på, se fram emot. 

Berätta något som väcker mig, som väntar när jag vaknar. Som får mig att minnas vem jag är. Vad jag är. Ge mig en plats där frågor kan få svar.

Jag behöver det. Jag får slut på något att ge. 

2 kommentarer

Under Nattord

Surrender 

Surrender. Ge efter.

Det är mer än att acceptera, långt ifrån att ge upp eller resignera, ändå är det tätt sammanbundet med acceptans. Men på något vis nästa steg.

Jag försöker att mjukt och följsamt ge efter, flyta med, inte kämpa mot. Det kommer inte naturligt för mig. Motstånd kommer naturligt, liksom kamp, men att ge efter är nästan lika svårt som att ge upp. Men bara nästan; ge upp vet jag nämligen inte alls hur jag skulle göra.  Att ge efter kan jag, och vill, det tar bara emot. Som när en muskel envist krampar och spänner sig, innan den ger efter för sträckningen och mjukt följer med.

Det är mycket som handlar om surrender nu. Om att tillitsfullt ge efter och låta mig falla in i olika sammanhang och situationer, stämningar och känslolägen. Om att det inte heller handlar så mycket om att falla som att låta mig fångas upp, famnas. En tanke som väcker motstånd och rädsla. (Läs: panik.) Om att vara i det som är och låta mig sjunka ner i det, inte bara surfa på ytan utan stanna kvar. Vara.

Det är inte behagligt. Men det är nödvändigt. 

Lämna en kommentar

Under Livet, Nattord

Vaknar med en besvikelse.
Somnar med en önskan.
Upprepar.

Lämna en kommentar

Under Nattord

Jag skulle skriva. Tänkte skriva. Tänkte, skulle, ville. Vill. Men orden vill inte falla på plats. Tankarna vill inte samla sig. Fragment av texter fladdrar runt, rastlöst sökande. I väntan på ro. Den där ron som är frustrerande svårfunnen efter några dagar av återkommande strider.

Det kommer. Men det slutar visst aldrig att göra mig frustrerad när jag vill men ändå inte förmår.

Tålamod. Acceptans. Tålamod. Acceptans. Tålamod. Acceptans. 
Screw tålamod.
Acceptans. Jag accepterar min frustration och otålighet. 

Lämna en kommentar

Under Livet, Nattord, Ord