Påminnelse till följare/prenumeranter

Det är ett tag sedan jag skrev, överhuvudtaget, men när jag gör det så är det inte här, utan på lisigt.wordpress.com. Om du vill fortsätta följa mig och få aviseringar om nya inlägg får du gärna uppdatera din prenumeration där.

~Lisa

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livet

Epilog

Epilog. Prolog. I skärningen mellan det som var och det som börjar finns ett mellanrum. Det är nu.

Jag har gått vidare och tagit med mig det mesta härifrån. Nu hittar ni mig på lisigt.wordpress.com. Följ gärna med! Inga stordåd utlovas, men jag är där.

Lämna en kommentar

Filed under Livet

Kapitelslut

I nästan ett år har jag tänkt flytta den här bloggen till en ny adress och ge mig och den en nystart. Jag har försökt hålla skrivlusten vid liv, hålla lågan brinnande, i väntan på att orken, idéerna, motivationen och framför allt orden ska återvända. Det har inte hänt. Orden finns nog där någonstans, infrusna; det finns textfragment och utkast, tankeimpulser om ämnesteman, men motivationen finns inte. Jag läste nyligen att en förutsättning för motivation är att basbehoven är tillgodosedda; det är inte mina på långt när, och det är svårt att uppbåda energin till ett driv då.

Den här bloggen betydde en gång mycket för mig, och jag tror att den betydde något för en del andra. Ett par stycken, i alla fall. Jag tror att jag berörde. Så verkar inte vara fallet längre. Bristen på läsare och respons talar ganska tydligt om det. Det främjar inte direkt heller motivationen. För även om jag skriver för min skull så vill jag bli läst, även om det inte är av många, och då försvinner meningen med att skriva när det inte når ut och fram. Jag har inte lyckats behålla vare sig frekvens, relevans eller förmågan att beröra och behålla intresse. Därför har det här sedan ett tag tillbaka känts som ett dåligt samvete parat med känslan av misslyckande och en i raden av förluster.

Ibland behöver man sätta punkt, lägga något till ro, innan något annat kan födas. Början av året har gjort det tydligare än på länge att det är dags för avslut på flera områden. Ett det räcker nu. Jag följer den känslan.

Slutet av det här kapitlet skulle ha följts av början på ett nytt. Det gör det inte nu. Lågan har slocknat och lusten tagit slut. Om När den återvänder kommer en epilog med en ny adress.

1 kommentar

Filed under Livet

Oavslutat

Allt detta oavslutade. Påbörjat, men inte avslutat. För att något saknades. Tid, ork, lust, rätt ord. Motivation. Det väntar. Bidar sin tid. En liten hög av ”ska, någon dag” i medvetandet. Det försvinner inte, utan ligger kvar. Någon dag, någon gång, när jag kan frammana stämningen ur det oavslutade och ta den till nuet.

Ofärdigt. Oavslutat. Utkastat men inte fångat.
Orden väntar. På tid. På mig. På att bli fångade. På att dörren ska öppnas. Snart.

Lämna en kommentar

Filed under Nattord

Ett lager nagellack, en meditation

Jag målar naglarna och mediterar. Ett lager, en meditation. Nästa lager, lite yoga. I bakgrunden rapporter från NASA om hur det går för Cygnus på väg till ISS. Och vinden. Dånande. vinande. brusande.
Det är inte tyst. Det har inte varit tyst sedan någon halvtimme i fredags natt, före Helga. Jag blir galen. Mina sinnen behöver vila.

Jag vänder mig bort från världen. Bort från sociala medier, från nyheter, från distraktioner. Jag önskar att jag kunde säga att jag ger mig kvalitetstid med mig, men det får jag inte riktigt. Inte än. Men jag måste stänga ute för att kunna blicka inåt. Genom att blicka inåt ser jag även världen utanför klarare. Med renare blick och klarare sinnen. Nu är allt suddigt och skevt. Som genom rutor piskade av saltvatten och grus.

Ett lager. En stunds stillhet. Släckta lampor och tända ljus. Och vinden som vill blåsa bort huset.

Lämna en kommentar

Filed under Livet, Nattord

Novemberfjäril

Körsbärsträdets sista löv
tar formen av en en fjäril
som fladdrar gul i stormen.

Inte fri att flyga iväg,
men en trotsig påminnelse om liv, om ljus, om sommar.

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Och när du har gett orden du hade till andra kommer du att märka att du inte har några kvar till dig själv. Ordlös. Så vem säger nu det du behöver höra? Vem ger dig ord?

Ingen. Det fungerar inte så. Och vem lyssnar på orden du har att säga för egen del, de som inte är direkt till dem? Där är intresset inte längre så stort.

Tystnad. Trötta sinnen och tappad röst. I väntan på lust, på ord.

1 kommentar

Filed under Nattord